Svensk Kuratorsförening är en ideell och obunden yrkesförening för kuratorer inom hälso- och sjukvård i Sverige. Föreningen fungerar som ett nationellt forum och arrangerar årligen utbildnings- och nätverksdagar för kuratorer inom hälso- och sjukvården.
Föreningens huvudsakliga uppgift är att betona kuratorns roll som social och psykosocial expert inom hälso- och sjukvården. Vidare verkar föreningen för att främja medlemmarnas yrkeskunnighet genom utbildning och fortbildning, samt för att utveckla kuratorsarbetet. Föreningen arbetar för att främja samarbetet mellan medlemmar och andra yrkeskategorier inom relevanta arbetsområden samt deltar aktivt som remissinstans och i samhällsdebatten.
Svensk Kuratorsförening bildades år 1944, med ett starkt fokus på att framhäva kuratorernas kompetens. Tidigt antogs principen att examen från ett Socialinstitut skulle vara ett krav för kuratorstjänst och medlemskap. Sedan dess har föreningen etablerat sig som språkrör för landets kuratorer. Svensk Kuratorsförening har spridit information, verkat för yrkets utveckling, anordnat utbildningsdagar och arbetat för att legitimation införts för hälso- och sjukvårdskuratorer.
Begynnelsen, London och Boston
De första kuratorerna ser dagens ljus i London och Boston vid slutet av 1800-talet. I London anställs en kurator vid Royal Free Hospital, ett sjukhus för fattiga. En av de främsta arbetsuppgifterna är att kontrollera så att sjukhuset inte utnyttjas av patienter som kan betala för sin vård eller kan få vården ersatt av fattigvården.
I Boston är det den framsynta läkaren Richard Cabot vid Massachusets general hospital, som har insett att sambandet mellan sociala faktorer och sjukdom kräver en helhetssyn på patienten. Han anställer en ”social worker”, men förutser motståndet i läkarkåren mot att ta in socialt arbete i sjukvården. Socialarbetaren placeras på en undanskymd plats i ett hörn av en avlägsen korridor, för att inte väcka uppmärksamhet, särskilt ifall hennes tjänster inte skulle vara efterfrågade. Idén blir dock en succé och kuratorsverksamheten börjar snart kallas ”The social corner”.
Första sjukhuskuratorn anställs i Sverige
Med inspiration från dr Cabots ”The social corner” anställs Sveriges första sjukhuskurator i Stockholm år 1914. Gertrud Rodhe, slöjdlärarinna till yrket, ansvarar för kuratorsverksamheten på alla de så kallade sinnessjukhusen i Stockholm. Men på något av sjukhusen får hon inte sitta. Nej, expedition och mottagning har hon i sin lägenhet på Östermalm där man kan nå henne under hennes telefontid.
Gertrud Rodhe är aktiv i utformandet av kuratorsrollen nationellt och samarbetar mycket med den första institutionen för utbildning i socialt arbete, Socialinstitutet i Stockholm, som inrättas 1921. Gertrud Rodhe är också aktiv när det gäller att ta emot praktikanter.
Gertrud Rodhes arbetsbeskrivning
Hjälpa patienter, anhöriga och sjukvården att hantera och förstå hur sociala problem och psykisk ohälsa hänger ihop.
Bevaka och skydda patienternas rättigheter under vistelsen på sjukhuset.
Utreda deras sociala och ekonomiska situation.
Fungera som stödkontakt.
Förbereda patienternas utskrivning genom att ordna arbete och bostad.
Följa upp hur det gick för dem.
Fler kuratorer anställs
År 1920 anställs sjuksköterskan Jane Norén som den första kuratorn inom somatisk vård i Sverige. Hon får ansvaret för alla somatiska sjukhus i Stockholm. Några år senare, 1923, får även Göteborg sin första kurator, sjuksköterskan Matilda (Hilda) Pålsson. 1935 anställs Viola Lindskog, ursprungligen operationssjuksköterska, som kurator inom somatiken i Malmö. Det finns enbart ett fåtal kuratorer i landet i mitten på 1940-talet, ca 70 st.
Svensk Kuratorsförening bildas, 1944
Sjukhuskuratorernas grundutbildning skiljer sig vid denna tid åt – en del är utbildade vid Socialinstitutet i Stockholm men majoriteten är sjuksköterskor. Splittringen kring grundutbildningen är stor och diskussionerna är livliga. Ur detta föds Svensk Kuratorsförening 1944, som också blir den första instans att lyckas få till en dialog. Föreningens inställning är att kuratorer ska vara utbildade vid socialinstitiut (och man kan ju säga att föreningen med facit i hand fick sin vilja fram).
Första ordförande i föreningen heter La Leufvén, och hon har en klar koppling till Sveriges första kurator eftersom hon hade varit Gertrud Rodhes praktikant. Redan från början startade föreningen de studiedagar som vi idag kallar för Kuratorsdagarna.
Svensk Kuratorsförenings tidiga arbete
Svensk Kuratorsförening blir snabbt ett språkrör för landets kuratorer. Föreningen får en viktig roll i form av att sprida information, verka för utveckling av kuratorns yrke och kompetens, anordna studiedagar, fungera som remissorgan, och delta i diskussionen om olika samhällsfrågor.
Även legitimationsfrågan har anor från den här tiden. I föreningens protokoll från 1948 beskrivs att de har skrivit en skrivelse till generaldirektören för Medicinalstyrelsen (dåvarande Socialstyrelsen) att kuratorer behöver legitimation för att skydda kuratorstiteln.
Föreningen börjar, tillsammans med sina systerföreningar i Norden, nu också ge ut tidskriften ”Kuratorn”. Exempel på ämnen som avhandlades i tidningen var synpunkter på sterilisering i samband med abort, och kurator Anna-Ma Tolls debattartikel ”En lasarettkurators svårigheter”, där hon varnar för att överdriven hjälp kan passivisera patienten (1953:1).
Kuratorsrollen förankras i sjukvården, 1950-60-talet
Nu börjar förståelsen för sambandet mellan sociala faktorer och sjukdom öka, vilket stärker kuratorernas ställning inom sjukvården. Likaså börjar socialförsäkringssystemet byggas ut vilket gör att behovet av kuratorer ökar. Psykiatri och ”mentalhygienisk rådgivning byggs ut genom exempelvis abortrådgivning och familjerådgivning, syftet med rådgivningen har på denna tid dock – åtminstone formellt – ett annat fokus än idag. Kuratorn ska verka abortförebyggande.
Under 1950 och 1960-talen börjar det samlas in mer systematisk statistik över kuratorsarbetet och där har Svensk Kuratorsförening en aktiv roll. I mitten på 50-talet skickar föreningen ut en enkät bland landets kuratorer för att få underlag för en diskussion om utbyggnad av kuratorsverksamhet i landet. I början på 60-talet medverkar föreningen i en landsomfattande enkätundersökning av kuratorsverksamheten som utförs av Institutionen för socialmedicin i Lund. Enkäten visade bland annat att 1 av 4 kuratorer hade ansvar för över 400 vårdplatser, och 1 av 3 hade handlagt över 600 ärenden. Övre gränsen för ”normal” arbetsbörda ansågs vara 400-450 eller 300-350 om det var tyngre ärenden.
Utredningen visade på stora brister och behov i kuratorsverksamheten. Behov av mer effektivt utnyttjande av kuratorernas kompetens, ökat teamarbete med läkare. Ökade möjligheter till fortbildning. Klarare precisering av arbetsuppgifter enligt ”normalinstruktioner”. Representant i Medicinalstyrelsen för kuratorsfrågor.
Nu är 90% av kuratorerna socionomer, och kuratorns professionella identitet är nu socialarbetare inte sjuksköterska. Under 1960-talet ökar antalet kuratorer från 150 till 500.
Svensk Kuratorsförening utarbetar en officiell arbetsbeskrivning
Då kuratorns arbete under 50-talet, liksom idag, ser olika ut inom olika verksamheter, blir det viktigt att skapa en gemensam grund för kuratorerna att stå på. Både för att ha en gemensam syn på rollen, men också för att avgränsa kuratorerna gentemot andra sjukvårdsyrken. Därför utarbetar Svensk Kuratorsförening en ”normalinstruktion” för kuratorer, något vi idag skulle kalla för en arbetsbeskrivning.
År 1968 antar Landstingsförbundet (idag SKR) normalinstruktionen, och kuratorerna får en officiell ram kring sina arbetsuppgifter.
1960-talet
Med den snabba förändringen i samhället gällande ett ökat välfärdssystem ökar också vilsenheten hos individerna. Hur ska de navigera i systemet? Helhetsprincipen börjar nu växa fram.
Sjukvården förändras nu till att alltmer likna det system vi känner idag. Landstingen blir huvudmän för öppen- och slutenvården samt mentalsjukvården. Varje landsting ska ha centrallasarett. I landet startas sju regionsjukhus, för att styra den högt specialiserade vården till vissa enheter. Idén om att starta en utbyggd öppenvård (primärvård) för att avlasta sjukhusen startar.
Organisationsfrågan
Samtidigt som antalet kuratorer växer alltmer i landet, blir organisationsfrågan också alltmer viktig. Svensk Kuratorsförening skapar därför under 60-talet något som kallas ”Normalorganisation för kuratorer”. I den beskrivs hur kuratorerna på sjukhusen bör vara organiserade.
Längst upp ska det finnas chefskurator -> därefter bitr chefkurator -> gruppkurator/förstekurator -> klinikkurator. Det ska även finnas administrativt stöd till kuratorerna. Karolinska universitetssjukhuset är först ut med en försöksmodell utifrån föreningens normalorganisation.
Ute på fältet skapas snart två huvudsakliga varianter, en där kuratorerna är klinikanslutna men har en gemensam stödorganisation, och en där kuratorerna har en egen organisation med egen budget. Detta är samma organisation som vi ser på många ställen än idag.
Kuratorsorganisationens syfte blir att vara plattform för information, ömsesidigt stöd, handledning/fortbildning, frågor kring personalbehov, utveckling av arbetsmetoder, system för dokumentation etc. Gemensamma samråd osv gör att kuratorerna kan samarbeta över klinikgränserna. Organisationen fungerar även som en kanal för övergripande kontakter och samarbete uppåt i sjukvårdsorganisationen.
Chefkuratorn får central roll som samordnare och företrädare. Nätverk skapas med andra chefkuratorer. Visst är det fascinerande att det är samma principer som gäller än idag för många organisationer.
Kuratorsrollen integreras i sjukvården, 1970-80-90-talet
Under 1970-talet lanseras begreppet ”psykosocialt” med bas i helhetssynen kring människan. År 1977 blir socialt arbete en universitetsdisciplin och professionaliseringen av kuratorsyrket stärks ytterligare. 1980 disputerar den första kuratorn inom hälso-och sjukvård med en avhandling inom medicinsk vetenskap.
Under 1980-talet börjar Svensk Kuratorsförening att samarbeta med Akademikerförbundet SSR, och inte minst legitimationsfrågan står då i fokus.
Primärvården har nu fått en naturlig del i sjukvårdsorganisationen. En stor snackis blir nu en utredning som föreslår att huvudmannaskapet för de sociala frågorna i primärvården istället ska ligga på socialtjänsten. Svensk Kuratorsförening går in aktivt i kampen för kuratorns roll i primärvården, och många vårdcentraler följde inte förslaget utan alla anställde enskilda kuratorer.
Kuratorns arbete inom hälso- och sjukvården blir nu alltmer avgränsade och inriktade på psykosocialt behandlingsarbete och konsultation. Under 1990-talet börjar psykosocial handledning av sjukvårdspersonal växa fram som ny formaliserad arbetsuppgift med utbildningar (även om kuratorer i alla tider troligtvis har haft en viss personalstödjande och utbildande roll).
Och legitimationen då?
Arbetet med legitimationsfrågan har pågått för föreningen genom alla dessa tider, men tog extra fart under 2000-talet. Mer om föreningens senare arbete kring legitimationen kan du läsa här (LÄNK).
Bild: Kuratorer på Malmö Allmänna Sjukhus, 1970/80-tal, på chefskurator Ulla Fredlunds rum
Källor:
Siv Olsson, Kuratorn förr och nu. Sjukhuskuratorns arbetet i ett historiskt perpektiv, Göteborgs Universitet, Institutionen för socialt arbete. Skriftserien 1999:1
Ulla Fredlund har i skriften Kuratorsverksamhet inom svensk sjukvård under 70 år. Glimtar och utvecklingstrender (Svensk Kuratorsförening, 1997)
Föreningens vision är att hälso- och sjukvården ska ha ett helhetsperspektiv på patienten, där det psykosociala behandlingsarbetet utförs av legitimerade kuratorer. Målet är att kuratorn ska vara en självklar profession i vården och att patienter samt närstående med behov ska erbjudas kontakt med en kurator.
Svensk Kuratorsförenings mål är att:
För att visionen skall förverkligas och målen uppnås skall föreningen särskilt beakta följande delområden:
En aktiv förening med engagerade medlemmar
Föreningen behöver aktiva medlemmar från samtliga berörda områden inom Hälso- och sjukvården och med geografisk spridning över hela landet. Många aktiva medlemmar skapar större möjligheter att påverka och förverkliga föreningens visioner.
Kuratorsdagar
Föreningen skall genom anordnande av Kuratorsdagar stimulera kunskapsspridning, erfarenhetsutbyte och utveckling av kuratorns yrkesroll.
Samhällsfrågor som berör Hälso- och sjukvården
Föreningen skall bevaka olika yrkesfrågor, uppvakta myndigheter samt påtala brister och behov i vården och samhället. Föreningen skall aktivt verka som remissinstans.
Forskning och utvecklingsarbete
Föreningen skall följa aktuell forskning som berör kuratorns yrkesområde samt verka för ett samarbete med nätverket för forskande socionomer inom Hälso- och sjukvården.
Information och opinionsbildning
Föreningen skall sprida information om sin verksamhet bl a genom en lättillgänglig och aktuell hemsida. Delta i för yrkesområdet viktiga konferenser och arbetsgrupper/referensgrupper/hearings.
Dessa stadgar, antagna vid årsmötet 2020-05-26, ersätter stadgar antagna 1962-05-28. Tidigare revidering har skett 1971, 1973, 1976, 1991, 1999, 2015 samt 2018. Styrelsen besvarar flertalet remisser varje år. Som medlem får du ta del av vilka remisser som besvarats genom verksamhetsberättelsen. Styrelsen arbetar med legitimationsfrågan. Se legitimationsfrågan.
§ 1 Svensk Kuratorsförening är en ideell förening med uppgift att
§ 2 Till medlem i föreningen antas legitimerad hälso- och sjukvårdskurator såväl som socionom med kurativa arbetsuppgifter verksam inom hälso- och sjukvårdens områden. Medlemskap kan behållas av den som avgått från sin anställning.
§ 3 Föreningens verksamhets- och räkenskapsår utgöres av kalenderår.
§ 4 Föreningens beslutande organ är ordinarie föreningsmöte och extra föreningsmöte. Ordinarie föreningsmöte hålls årligen på tid och plats styrelsen bestämmer, dock senast före maj månads utgång. Kallelse till ordinarie föreningsmöte ombesörjes av styrelsen senast sex veckor före mötet. Extra föreningsmöte skall hållas då föreningens styrelse så beslutar eller då minst tio procent av föreningens medlemmar för angivet ändamål så begär eller då revisorerna jämlikt § 13 begär extra föreningsmöte. Kallelse till extra föreningsmöte skall utsändas 14 dagar före mötet.
§ 5 Vid ordinarie föreningsmöte skall följande ärenden förekomma:
§ 6 Vid föreningsmöte äger varje närvarande medlem en röst. Val sker öppet, såvida ej sluten omröstning begärs; vid lika röstetal avgör lotten. Omröstning i andra ärenden än val sker öppet; vid lika röstetal gäller den mening ordförande biträder. Alla frågor avgörs genom enkel majoritet av de avgivna rösterna utom i fråga om bordläggning av ett ärende som endast kräver att 1/3 av de närvarande enar sig därom. Samma fråga kan bordläggas endast en gång enligt detta förfaringssätt.
§ 7 Föreningens angelägenheter handhas av en styrelse, som består av ordförande, vice ordförande, sekreterare, kassör och minst tre andra ledamöter.
Styrelsen väljes för en mandatperiod om två år. För att erhålla kontinuitet i styrelsen väljer föreningsmötet – genom ny – eller omval – halva antalet ledamöter varje år.
Ordinarie föreningsmöte utser ordförande medan styrelsen i övrigt konstituerar sig själv. För styrelsens beslutsmässighet erfordras att minst fyra ledamöter är närvarande och att dessa är ense om beslutet. Styrelsen, som sammanträder på ordförandens kallelse, åligger
§ 8 Svensk Kuratorsförening tecknas av ordföranden och kassör var för sig.
§ 9 Styrelsen äger inom sig att utse ett arbetsutskott bestående av tre ledamöter för beredning av styrelsens ärenden och för handhavande av föreningens löpande ärenden.
Styrelsen äger utse särskilda utskott eller kommittéer för särskilt betydelsefulla frågor och därvid anlita enskild medlem.
§ 10 För beredning av nästkommande val utses vid ordinarie föreningsmöte för tiden t o m nästa ordinarie föreningsmöte en valberedning bestående av minst två ledamöter. Ordinarie föreningsmöte utser sammankallande. Ledamot av styrelsen får icke inväljas i valberedningen.
§ 11 Medlem erlägger årsavgift med belopp som fastställes av ordinarie föreningsmöte.
Medlem som avgår från sin anställning p g a ålder eller sjukdom erlägger reducerad avgift. Årsavgiften erlägges inom tid som styrelsen bestämmer.
§ 12 För granskning av styrelsens, utskottens eller kommittéernas förvaltning och föreningens räkenskaper utses vid ordinarie föreningsmöte två revisorer för tiden t o m nästa ordinarie föreningsmöte. Till revisor kan inte utses person som står i jävsförhållande till ledamot i styrelsen, utskott eller kommittéer.
§ 13 Revisorerna skall avge revisionsberättelse till ordinarie föreningsmöte, varvid särskilt skall anges huruvida ansvarsfrihet för förvaltningen och räkenskaperna tillstyrkes eller ej. Finner revisorerna under löpande förvaltningsperiod att föreningens behöriga intressen åsidosättes, kan revisorerna begära att extra föreningsmöte sammankallas.
§ 14 Förslag till ändring av dessa stadgar samt till andra frågor kan väckas förutom av styrelsen av enskild medlem. Förslagen, som skall vara skriftliga, inges till styrelsen senast 1 december året innan ordinarie föreningsmöte hålles. Förslag till stadgeändring och övriga frågor skall jämte styrelsens yttrande tillställas medlemmarna i samband med kallelse till ordinarie föreningsmöte.
§ 15 Fråga om föreningens upplösning skall väckas och behandlas i enlighet med § 14.
För beslutsgiltighet fordras dock att detsamma fattas vid två ordinarie föreningsmöten i följd. I händelse av föreningens upplösning skall efter beslut av ordinarie föreningsmöte dess tillgångar disponeras för ändamål som överensstämmer med föreningens syften. Beslut härom fattas av ordinarie föreningsmöte efter förslag av styrelsen.
Årsmöte
Föreningens årsmöte sker i regel i samband med de årliga Kuratorsdagarna. Medlemmar får information via vårt medlemsutskick, med kallelse och protokoll.
Maila mig när det går att anmäla sig till kuratorsdagarna 2026