1965 antog Svensk Kuratorsförening en normalinstruktion för kuratorsverksamhet och 1968 antogs av de flesta landsting “Normalinstruktion för kuratorer inom hälso- och sjukvården” – utarbetad av Socialstyrelsen.

Svensk Kuratorsförening skaffade sig snabbt en position som språkrör för landets kuratorer och fick en viktig roll genom att sprida information, verka för utveckling av kuratorns yrke och kompetens, anordna studiedagar, fungera som remissorgan och delta i diskussionen kring olika samhällsfrågor.

Sedan Sveriges första sjukhuskuratorer Gertrud Rodhe och Jane Norén började arbeta i Stockholm 1914 resp. 1920 har stora förändringar ägt rum både i samhället och inom hälso- och sjukvården. År 1977 blev Socialt arbete ett akademiskt ämne. 1980 disputerade den första kuratorn inom hälso-och sjukvård med en avhandling inom medicinsk vetenskap.

Ulla  Fredlund har i skriften Kuratorsverksamhet inom svensk sjukvård under 70 år. Glimtar och utvecklingstrender (Svensk Kuratorsförening, 1997) beskrivit kuratorsverksamheten i Sverige fram till mitten av 1980-talet.

Två år senare disputerade Siv Olsson med avhandlingen “Kuratorn förr och nu” (1999) , där hon beskrev sjukhuskuratorns arbetet i ett historiskt perpektiv. Hon försökte dels att ge en bild av framväxten av det sociala arbetet (kuratorsarbetet) inom hälso-och sjukvården i Sverige dels att ge kunskap om kuratorsarbetet och hur detta har bedrivits under 1980-talet och därmed bidra till en ökad kunskap om sjukhuskuratorernas arbetssituation och arbetsuppgifter inom dagens hälso och sjukvård. (Siv Olsson, Kuratorn förr och nu. Sjukhuskuratorns arbetet i ett historiskt perpektiv, Göteborgs Universitet, Institutionen för socialt arbete. Skriftserien 1999:1)